Det finns så många ögonblick att minnas, men det största av dom alla var väl ändå att bli mamma!
10 juli 2006 kl 23,55 föddes den underbaraste lilla prinsessan jag sett, Fanny Bianca Kruse, efter 17 timmar med värkar kom hon ut till oss med hjälp av sugklocka!
Lyckan var och är fortfarande total och jag har ju dessutom haft förmånen att uppleva detta ögonblick en gång till när lille Olov Wilmer Kruse kom till världen!
"Lyckans minut"
Är det sant att jag håller ett barn på min arm
och ser mig själv i dess blick
Att fjärdarna gnistra och och jorden är varn
och himlen utan en prick
Vad är det för tid, vad är det för år
vem är jag, vad bär jag för namn
du skrattande knyte med solblekt hår
hur fick jag dig i min famn
Jag lever, jag lever, på jorden jag står
Var har jag varit förut
Jag väntade visst miljoner år
på denna enda minut
Älskade ungar
onsdag 18 maj 2011
lördag 7 maj 2011
Dag 7- min bästa vän
Nu har det blivit långt mellan inläggen men dag 7's ämne är så svårt att skriva om så jag har skjutit upp det för jag har kännt att det skulle ta sån tid...
Men idag är Fanny hos Farmor, fredrik jbbar förmiddag och lilleman ligger och sover middag så nu tar jag mig tiden...
Min bästa vän?
Mycket svår fråga då jag har fler än än bästa vän, så jag tar dom en och en och börjar med dom jag känt längst:
Min första bästa vän hette Emma- vi bodde på samma gata och en dag kom hon in genom ytterdörren hos oss och frågade mamma: -Är flickan inne?
Hon hade sett mig ute och ville leka- efter det lekte vi med varandra jämt och jag älskade att vara med henne.
Emma var allt som inte jag var lugn, lite tystlåten och vansinnigt söt...jag tror vi kompletterade varandra bra.
När jag fyllde tretton flyttade vi från Igge till mellanbyn och jag började högstadiet och efterso Emma var ett år yngre än mig så tappade vi varandra någonstans på vägen, kan inte sätta fingret på exakt varför men så blev det.
För några år sen när jag hade Fanny liten så kontaktade jag Emma då hon fick en liten flicka ett halvår efter mig-fast bara ett sms där jag grattade till lilltjejen och jag fick svar...me sen har vi ite haft kontakt.
Emma och jag kommer nog inte hitta varandra igen men hon kommer alltid finnas i mina tanar av och till...hon var min allra första bästis!
Simone:
Har jag kännt sen jag började skolan och var 7 år. Vi har gått i samma klass i alla år förutom i högstadiet då jag gick i C och hon i D.
När vi gick i 2:an blev hon min bästis men sen hände väl nåt som gjorde att vi hittade nya bästisar, minns inte vad faktiskt (det kanske hon minns). Fast vi fortsatte att vara kompisar och har alltid funnits i närheten av varandra även i de perioder man umgåtts med andra!
I högstadiet umgicks vi supermkt och hade ju pojkvänner som var kompisar, sedan dess har vi väl mer eller mindre funnits för varandra jämt förutom avbrott av olika orsaker som pojkvänner etc.
På senare år har vi hittat på galet mkt kul ihop och följt varandra åt- Trondheim, gävle o nu åter i Hudik...
Simone är en trogen vän som alltid ställer upp om man behöver henne, hon är envis (lika som mig) och detta har lett till många diskutioner och bråk mellan oss men aldrig långvarigt...
Hon är en stark tjej som kämpar och aldrig ger upp...
Nu umgås vi väldigt sällan och lika som med alla mina andra vänner kan detta bara förklaras med att vi har fullt upp med familj, jobb etc. Skulle behöva att dygnet hade dubbla timmar för att hinna med...
Älskar dig gumman!
Sen har vi Nadja...
Nadja är tjejen jag upplevt allt "det första" med....vi som stöttat varandra genom alla prövningar med första pojkvännen, första kyssen, första hjärtekrossen, första fyllan etc.
Nadja har jag känt sen jag börjae skolan men jag började vara med henne massor när vi gick i 4:an och sen fortsatte vi hänga ihop, när vi började högstadiet delade dom oss och vi fick gå i olika klasser- vi blev helt förtvivlade och undrade hur vi skulle klara oss utan varandra- jag köpte ett halsband (en fyrklöver) till nadja på examen och skrev på kortet: lycka till med livet utan mig!....ha ha ha, man var inte bara lite dramatisk på den tiden. Inte kunde ju det skilja oss åt...vi fortsatte hänga ihop ändå och umgicks så mkt att vi blev lik varadra och folk trodde att vi var tvillingar...ha ha ha!
Sen fortsatte vi gymnasiet tillsammans och gick sammhälle humanistisk men egentligen tor jag inte att Nadja var ett dugg intresserad av språk...vi valde nog efter varandra ;o)
Nadja är tjejen med tusen järn i elden för jämnan....som pratar om sjutton saker i samma mening och ibland är man osäker om hon lyssnar för hon är så stressad.
Hon är oxå tjejen som d inte spelar nån roll hur längesen de var man pratade med så är allt som vanligt. Hon är snäll, generös och ställer alltid upp dessutom är hon den enda so har lika sjuk humor som mig och fan så kul vi har haft tillsammans!
Nadja har en unik personlighet som jag ÄLSKAR...det finns bara en av henne och i alla lägen har min mamma sagt åt mig att vara rädd om henne och så rätt hon haft!
Nu framme vid nästa älskade människa, Sussa!
Sussa har jag känt sen jag började skolan, tror att vi började umgås smått i mellanstadiet och sen hamnade vi i samma klass i högstadiet och då började vi umgås mer och mer....gänget blev sussa, simone, nadja och jag.
Sussa hon hade alltid fester och jädrar vad vi röjde tillsammans.
Sussa har alltid varit tjejen med oförtjänt dåligt självförtroende och har alltid tvivlat på sin plats med oss-FEL FEL FEL...sussa är ju spindeln i nätet, tjejen som håller i hop oss när vi börjar spreta!
Sussa är en otroligt varm och genuin person som man bara måste ÄLSKA, hon håller sina vänner nära hjärtat och är otroligt omtänksam!
Hemma hos henne är man alltid välkommen och där finns värme och trygghet i massor!
Underbara människa- å stolt är jag över dig chefen!
Anna Modin:
Lärde jag känna då vi gick i samma klass i högstadiet men jag ljuger om jag säger att vi blev vänner för vi var allt utom vänner, men sussa oc anna började umgås så hon fanns i mitt liv bredvid på nåt vis.
Vi blev därimot vänner när Fredrik och jag flyttade till gävle och det började med att jag erbjöd mig at följa henne till vetrinären när hnnes katt "pulver" var sjuk för hon tyckte det var jobbigt att åka själv...ha ha ha vilken vänskaps-start va?
Men vi började umgås mer och mer och hade jättemkt roligt tillsammans.
När vi sen blev gravida samtidigt så växte vänskapen sig stark och vi fanns för varandra jämt....vi umgicks varje dag men sen flyttade anna och rickard "hem" till Enånger och vi började umgås mer sällan, mest vårat fel tror jag :(....
Men vi är kvar i varandras liv och Anna är viktig för mig.
Nu spelar ju knattarna tennis tillsammans och vi ses iaf där ibland! Vi borde umgås oftare för vi har verkligen kul ihop, hon har oxå lite sjuk humor!
Anna är en envis(sjukt), trogen , rolig och underbar människa som kämpar hårt för det hon tror på!
Älskar dig!
Nu har jag kommit till en vän jag fått i vuxen ålder men inte mindre viktig för det:
ANNA.
Anna lärde jag känna när jag började plugga till sjuksköterska 2004- vi hamnade i samma studiegrupp och första gången jag träffade henne kom hon instörtande och babblade oavbrutet om killar och fester och d ena med det tredje och jag tänkte:
- Fy fan, vilken jobbig människa! Hur ska jag kunna vara i samma grupp som denna människa...
Det gick kanske en månad på skolan och sen var det dags för fest hemma hos mig, jag och anna delade på en dunk vin och sen dess har vi varit oskiljaktiga ;o)...
Anna är 4 år yngre än mig och jag tror att det var därför jag inte klarade av att höra på henne i början- hon var där jag hade varit 4 år tidigare i ett liv jag inte saknade och där dt fnns mkt jag ångrade.
Det roligast är att anna tyckte precis lika om mig som försa intryck.
Anna och jag gjorde allt tillsammans både i skolan och hemma under den tiden vi båda bodde i Gävle och hon har blivit en självklar del i min familj!
Jag älskar henne och hela hennes underbara familj- om inte avstånd fanns skulle mitt liv bli betydligt roligare!
Anna och alla i hennes familj är helt fantastiska och där har jag varit välkommen från dag ett- där känner jag och min familj oss hemma och ibland glömmer jag att det är annas släkt och inte min- att vara i Malsta är avslappnade och underbart!
Anna aka Mouseface är en otroligt känslosam, envis, lika stark som ibland svag, trogen, rolig, sjuk och varm människa som satt rot djupt i mitt hjärta! En männsika jag önskar att jag hade fått känna enda sen jag va liten men samtidigt en person som det känns som jag känt hela livet!
Hon är engagerad i mig och mina barn helt naturligt och dom älskar henne, hon är den självklara"förebilden" vi valde åt Fanny till hennes namnfest.
Hon är otroligt duktig på sitt jobb och en naturbegåvning.
Och sist men inte minst så är hon den absolut VACKRASTE människa jag vet! Hon passar i allt och är så naturligt vacker...
Älskar dig...
Nu min nyaste vän som blivit en otroligt viktig och självklar del i mitt liv:
Jossi!
Jossi och jag har träffats på fester genom gemensama människor i många år men aldrig umgåtts. Jossi är 6 år yngre än mig och kanske är det därför...
Men dom senaste kanske två åren har vi umgåtts mycket och under framförallt senaste året har hon blivit otroligt betydelsefull för mig. Till en början umgicks vi kanske för barnen lekte bra ihop men med tiden växte en stark vänsap fram.
Jossi är en enkel, glad, rolig, omtänksam tjej. Hon är dumt osjälvisk och snäll...
Hon babblar mycket- dock kanske inte lika mycket som mig ;0) och det händer ofta att vi glömmer vad vi pratar om mitt i samtalet och samtalsämnena växlar friskt när vi sätter igång!
Jossi är i samma livs-situation som mig, samma familjesituation och ungefär samma saker händer i vår vardag.
Det är skönt att ha henne nära och hon lyssnar alltid och dömer ALDRIG....
Jossi kommer jag inte släppa nu när jag väl hittat henne för hon har blivit en riktig vän och har en bokad plats i mitt hjärta!
Älskar dig oxå!
Sen finns det många andra vänner som betyder mycket i mitt liv men som jag kanske inte umgås med lika ofta eller har känt lika länge men dom har sjävklart oxå sin plats i mitt hjärta!
Jag är lyckligt lottad som har så många fina vänner som förgyller mitt liv...TACK för att ni finns allihop!
Men idag är Fanny hos Farmor, fredrik jbbar förmiddag och lilleman ligger och sover middag så nu tar jag mig tiden...
Min bästa vän?
Mycket svår fråga då jag har fler än än bästa vän, så jag tar dom en och en och börjar med dom jag känt längst:
Min första bästa vän hette Emma- vi bodde på samma gata och en dag kom hon in genom ytterdörren hos oss och frågade mamma: -Är flickan inne?
Hon hade sett mig ute och ville leka- efter det lekte vi med varandra jämt och jag älskade att vara med henne.
Emma var allt som inte jag var lugn, lite tystlåten och vansinnigt söt...jag tror vi kompletterade varandra bra.
När jag fyllde tretton flyttade vi från Igge till mellanbyn och jag började högstadiet och efterso Emma var ett år yngre än mig så tappade vi varandra någonstans på vägen, kan inte sätta fingret på exakt varför men så blev det.
För några år sen när jag hade Fanny liten så kontaktade jag Emma då hon fick en liten flicka ett halvår efter mig-fast bara ett sms där jag grattade till lilltjejen och jag fick svar...me sen har vi ite haft kontakt.
Emma och jag kommer nog inte hitta varandra igen men hon kommer alltid finnas i mina tanar av och till...hon var min allra första bästis!
Simone:
Har jag kännt sen jag började skolan och var 7 år. Vi har gått i samma klass i alla år förutom i högstadiet då jag gick i C och hon i D.
När vi gick i 2:an blev hon min bästis men sen hände väl nåt som gjorde att vi hittade nya bästisar, minns inte vad faktiskt (det kanske hon minns). Fast vi fortsatte att vara kompisar och har alltid funnits i närheten av varandra även i de perioder man umgåtts med andra!
I högstadiet umgicks vi supermkt och hade ju pojkvänner som var kompisar, sedan dess har vi väl mer eller mindre funnits för varandra jämt förutom avbrott av olika orsaker som pojkvänner etc.
På senare år har vi hittat på galet mkt kul ihop och följt varandra åt- Trondheim, gävle o nu åter i Hudik...
Simone är en trogen vän som alltid ställer upp om man behöver henne, hon är envis (lika som mig) och detta har lett till många diskutioner och bråk mellan oss men aldrig långvarigt...
Hon är en stark tjej som kämpar och aldrig ger upp...
Nu umgås vi väldigt sällan och lika som med alla mina andra vänner kan detta bara förklaras med att vi har fullt upp med familj, jobb etc. Skulle behöva att dygnet hade dubbla timmar för att hinna med...
Älskar dig gumman!
Sen har vi Nadja...
Nadja är tjejen jag upplevt allt "det första" med....vi som stöttat varandra genom alla prövningar med första pojkvännen, första kyssen, första hjärtekrossen, första fyllan etc.
Nadja har jag känt sen jag börjae skolan men jag började vara med henne massor när vi gick i 4:an och sen fortsatte vi hänga ihop, när vi började högstadiet delade dom oss och vi fick gå i olika klasser- vi blev helt förtvivlade och undrade hur vi skulle klara oss utan varandra- jag köpte ett halsband (en fyrklöver) till nadja på examen och skrev på kortet: lycka till med livet utan mig!....ha ha ha, man var inte bara lite dramatisk på den tiden. Inte kunde ju det skilja oss åt...vi fortsatte hänga ihop ändå och umgicks så mkt att vi blev lik varadra och folk trodde att vi var tvillingar...ha ha ha!
Sen fortsatte vi gymnasiet tillsammans och gick sammhälle humanistisk men egentligen tor jag inte att Nadja var ett dugg intresserad av språk...vi valde nog efter varandra ;o)
Nadja är tjejen med tusen järn i elden för jämnan....som pratar om sjutton saker i samma mening och ibland är man osäker om hon lyssnar för hon är så stressad.
Hon är oxå tjejen som d inte spelar nån roll hur längesen de var man pratade med så är allt som vanligt. Hon är snäll, generös och ställer alltid upp dessutom är hon den enda so har lika sjuk humor som mig och fan så kul vi har haft tillsammans!
Nadja har en unik personlighet som jag ÄLSKAR...det finns bara en av henne och i alla lägen har min mamma sagt åt mig att vara rädd om henne och så rätt hon haft!
Nu framme vid nästa älskade människa, Sussa!
Sussa har jag känt sen jag började skolan, tror att vi började umgås smått i mellanstadiet och sen hamnade vi i samma klass i högstadiet och då började vi umgås mer och mer....gänget blev sussa, simone, nadja och jag.
Sussa hon hade alltid fester och jädrar vad vi röjde tillsammans.
Sussa har alltid varit tjejen med oförtjänt dåligt självförtroende och har alltid tvivlat på sin plats med oss-FEL FEL FEL...sussa är ju spindeln i nätet, tjejen som håller i hop oss när vi börjar spreta!
Sussa är en otroligt varm och genuin person som man bara måste ÄLSKA, hon håller sina vänner nära hjärtat och är otroligt omtänksam!
Hemma hos henne är man alltid välkommen och där finns värme och trygghet i massor!
Underbara människa- å stolt är jag över dig chefen!
Anna Modin:
Lärde jag känna då vi gick i samma klass i högstadiet men jag ljuger om jag säger att vi blev vänner för vi var allt utom vänner, men sussa oc anna började umgås så hon fanns i mitt liv bredvid på nåt vis.
Vi blev därimot vänner när Fredrik och jag flyttade till gävle och det började med att jag erbjöd mig at följa henne till vetrinären när hnnes katt "pulver" var sjuk för hon tyckte det var jobbigt att åka själv...ha ha ha vilken vänskaps-start va?
Men vi började umgås mer och mer och hade jättemkt roligt tillsammans.
När vi sen blev gravida samtidigt så växte vänskapen sig stark och vi fanns för varandra jämt....vi umgicks varje dag men sen flyttade anna och rickard "hem" till Enånger och vi började umgås mer sällan, mest vårat fel tror jag :(....
Men vi är kvar i varandras liv och Anna är viktig för mig.
Nu spelar ju knattarna tennis tillsammans och vi ses iaf där ibland! Vi borde umgås oftare för vi har verkligen kul ihop, hon har oxå lite sjuk humor!
Anna är en envis(sjukt), trogen , rolig och underbar människa som kämpar hårt för det hon tror på!
Älskar dig!
Nu har jag kommit till en vän jag fått i vuxen ålder men inte mindre viktig för det:
ANNA.
Anna lärde jag känna när jag började plugga till sjuksköterska 2004- vi hamnade i samma studiegrupp och första gången jag träffade henne kom hon instörtande och babblade oavbrutet om killar och fester och d ena med det tredje och jag tänkte:
- Fy fan, vilken jobbig människa! Hur ska jag kunna vara i samma grupp som denna människa...
Det gick kanske en månad på skolan och sen var det dags för fest hemma hos mig, jag och anna delade på en dunk vin och sen dess har vi varit oskiljaktiga ;o)...
Anna är 4 år yngre än mig och jag tror att det var därför jag inte klarade av att höra på henne i början- hon var där jag hade varit 4 år tidigare i ett liv jag inte saknade och där dt fnns mkt jag ångrade.
Det roligast är att anna tyckte precis lika om mig som försa intryck.
Anna och jag gjorde allt tillsammans både i skolan och hemma under den tiden vi båda bodde i Gävle och hon har blivit en självklar del i min familj!
Jag älskar henne och hela hennes underbara familj- om inte avstånd fanns skulle mitt liv bli betydligt roligare!
Anna och alla i hennes familj är helt fantastiska och där har jag varit välkommen från dag ett- där känner jag och min familj oss hemma och ibland glömmer jag att det är annas släkt och inte min- att vara i Malsta är avslappnade och underbart!
Anna aka Mouseface är en otroligt känslosam, envis, lika stark som ibland svag, trogen, rolig, sjuk och varm människa som satt rot djupt i mitt hjärta! En männsika jag önskar att jag hade fått känna enda sen jag va liten men samtidigt en person som det känns som jag känt hela livet!
Hon är engagerad i mig och mina barn helt naturligt och dom älskar henne, hon är den självklara"förebilden" vi valde åt Fanny till hennes namnfest.
Hon är otroligt duktig på sitt jobb och en naturbegåvning.
Och sist men inte minst så är hon den absolut VACKRASTE människa jag vet! Hon passar i allt och är så naturligt vacker...
Älskar dig...
Nu min nyaste vän som blivit en otroligt viktig och självklar del i mitt liv:
Jossi!
Jossi och jag har träffats på fester genom gemensama människor i många år men aldrig umgåtts. Jossi är 6 år yngre än mig och kanske är det därför...
Men dom senaste kanske två åren har vi umgåtts mycket och under framförallt senaste året har hon blivit otroligt betydelsefull för mig. Till en början umgicks vi kanske för barnen lekte bra ihop men med tiden växte en stark vänsap fram.
Jossi är en enkel, glad, rolig, omtänksam tjej. Hon är dumt osjälvisk och snäll...
Hon babblar mycket- dock kanske inte lika mycket som mig ;0) och det händer ofta att vi glömmer vad vi pratar om mitt i samtalet och samtalsämnena växlar friskt när vi sätter igång!
Jossi är i samma livs-situation som mig, samma familjesituation och ungefär samma saker händer i vår vardag.
Det är skönt att ha henne nära och hon lyssnar alltid och dömer ALDRIG....
Jossi kommer jag inte släppa nu när jag väl hittat henne för hon har blivit en riktig vän och har en bokad plats i mitt hjärta!
Älskar dig oxå!
Sen finns det många andra vänner som betyder mycket i mitt liv men som jag kanske inte umgås med lika ofta eller har känt lika länge men dom har sjävklart oxå sin plats i mitt hjärta!
Jag är lyckligt lottad som har så många fina vänner som förgyller mitt liv...TACK för att ni finns allihop!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)